Idag gjorde jag min femte vecka på praktiken, jag är stolt, faktiskt. Jag har lärt mig väldigt mycket, mycket mer än vad jag lärt mig mellan augusti och januari. För det var då jag började utbildningen, jag ska ju bli elektriker som jag säkert har nämnt tidigare, men för er som har missat det, så är det. De senaste fem veckorna har jag som sagt lärt mig mycket mycket mer än tidigare, praktik slår teori med hästlängder, any day, any time!

I alla fall, nog om det, idag har jag krupit under en husgrund, nej det var inte kul, äckligt jävla mycket spindelnät som fastnade i mössan, döda möss vars skelett jag krossade under mina knäskålar, skalbaggar skit och grejer, ja ni vet, sånna saker. Jobbet blev i alla fall avklarat till slut och jag kunde kravla mig fram, kunden hade en hund, en schäfer som var 11 år men betedde sig om om den var 11 månader, busig som fasen och ivägen överallt och hela tiden. Vi var tvungna att arbeta med spänning på då det inte fanns någon huvudbrytare i elcentralen vi stod i. Jocke fixade lite fina fyrverkerier och vi höll båda på att få en hjärtattack.

Ett ord som verkligen, VERKLIGEN har fått en ny innebörd för mig under de gångna fem veckorna är RESPEKT, det krävs så otroligt lite, slarv, eller fummel för att det ska gå riktigt åt helvete. Idag lyckades Jocke som sagt klanta till det lite, och hade han haft ansiktet 5-7 centimeter närmare så hade han fått åka plåstertaxi och fixa näsan, garanterat.

Igår utsatte han MIG för risk, utan att vara medveten om det, vi installerade lite taklampor i en gillestuga, vi tog varsin för att det skulle gå snabbare, han var först klar, testade sin och såg att allting fungerar, jag var klar några minuter efter honom, och precis när jag sticker sista tråden (kabel) som kopplar samman lampa med uttag så skiner lampan upp i ett skarpt ljus, det visar sig att lamporna gick på samma knapp och att Jocke glömt att släcka igen efter att han testat sin lampa, så jag har kopplat de föregående 10 minuterna med ström på. Hade jag slagit ihop kablarna jag höll i, eller hållt i två av dem samtidigt så hade jag fått 230 volt 10 ampere rakt igenom kroppen, det är tillräckligt för att döda, lätt. Självklart förstår jag att det var ett rent misstag och som tur var hände ju ingenting, men man får respekt för det man jobbar med, helt klart.

Jag var jättetrött igår när jag kom hem, inser nu att det antagligen var chocken som tog rätt hårt på mig utan att jag riktigt reflekterat över det förrän nu när jag skriver om det. Allt slutade i alla fall med att jag sov på soffan då vi igårkväll hade lite olika tankar och värderingar gällande ordspråket "Väck inte den Björn som sover!" själv så respekterar jag det orspråket, min kära sambo däremot, inte riktigt lika mycket. xD

Jaja, nu är det en ny dag och den har trots allt gått bra, utbyggnaden på företaget är nu klar, alla väggar och tak är uppe, både ut och in-vändigt. Nästa fas blir att måla skiten, men det vill jag inte tänka på nu, nu ska jag äta middag med min ängel och sen ska vi (kanske) se på bio för vi är barnlediga. Lilla N är hos mormor i helgen och vi får lite tid för varandra, det behöver man ibland.

Nu blir det ostschnitsel!
Over and out!
/PappaBjörn