Jag vet inte hur jag mår faktiskt, vi var ju på ultraljud idag, en händelse som borde efterföljas av en otrolig glädje då man får se sitt blivande barn och allt detdär, ja ni vet, det positiva...

Idag blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss kan man säga.

Barnmorskan (?) som utförde ultraljudet på Pyret lyckades inte hitta fram till de tre stora blodkärl som ska ligga som ett pärlband på ena sidan av hjärtat. Man letar efter detta "pärlband" extra mycket hos diabetiker då dessa foster har ökad risk för medfödda hjärtfel. "Vanligt" är till exempel att två av kärlen byter plats, så att de korsar varandra och detta vill man tidigt ha koll på då det medför en stor risk.

Eftersom vi inte fick fram någon bild på detta så fick vi inte heller några raka besked, utan det som händer är att sköterskan är osäker och bokar en tid på en SPECIALISTAVDELNING i Uppsala.

Jag är minst sagt orolig, Pyret är orolig, vå går båda som tomma skal på sätt och vis, jag vet inte vad jag ska tänka. Antingen så är allting bra, frid och fröjd lixom, ELLER så har fostret hjärtfel, och i så fall, hur allvarliga? Vad medför det? Vad händer sen?

Vi fick inga svar, vi ställde inte direkt många frågor heller då vi blev rätt ställda just där och då, den 30'e mars får vi svar.

Just nu känns 30'e mars som flera år bort, jag vill veta nu! Inte om 30 år, inte imorn, NU!

Usch.

Vad gör man då? Jag menar, jag har ingen ultraljudsapparat hemma, jag har ingen kunskap om detta över huvud taget, det gör mig fruktansvärt ont innuti att inte ha en aning om vad som händer, och det gör ännu mer ont att behöva vänta i över en vecka innan jag får reda på någonting, samtidigt ser jag att Pyret inte alls mår bra av detta... FAAAAN ALLTSÅ!

Dags att ta hand om vardagen, det känns överväldigande, jag ska ner i källaren och vända tvätten på torksträcket. Om en timme är det torrt, då ska jag lägga mig och vrida och vända i sängen, för jag tror inte att jag kommer kunna sova så mycket inatt.

Över och Ut
/PappaBjörn