Okej, det är fredag kväll, jag är 26 år gammal och DÖDSTRÖTT! Ska det verkligen vara så? Plus-Sverker väcks till liv inom mig, och jag hötter (mentalt) finger åt min egen trötthet!

Det har varit en på alla sätt trevlig dag idag, gårdagens ovisshet ligger som en tung skugga på allting men jag håller modet uppe. Jag har läst på om detta med kärl som byter plats, som alltså är det som vårt blivande barn riskerar att ha drabbats av. Criss-Cross Heart kallas det och 3 på 1.000.000 drabbas, risken är alltså väldigt liten, och jag hoppas att det är så att barnmorskan bara ville vara extra nogrann och säker i sin bedömning, och det är ju faktiskt inte mer än rättvist.

I alla fall, det var gårdagen, nu är det idag, jag vaknade 5, steg FAKTISKT upp med en gång, gick ner i tvättstugan och hämtade min (vid det laget) torra tvätt. Tog mig tillbaks upp till lägenheten, mer död än levande. När jag hade ställt ifrån mig all tvätt i hallen, ja den står fortfarande kvar där, så gick jag och la mig igen. Jag låg i 30 minuter och snusade på min älsklings hår, pillade på henne och vägrade verkligen att gå upp, men till slut ringde klockan i alla fall, obönhörligt insåg man att klockan var 05:50 och dags att gå till bussen.

Mötte upp med Mange (min praktik-kollega) och åkte sista biten i hans företagsbil, som varje morgon. Framme på firman drack vi kaffe och jag förklarade för grabbarna vad som hade hänt på ultraljudet dagen tidigare, de var alla väldigt förstående och det kändes väldigt bra.

Jag och Mange stack till Vagnhärad där vi förberedde för en kommande golvvärme, efter det drog vi vidare till Trosa och satte upp ett skåp som inhyste diverse apparatur för att styra en värmeanläggning till en massa kåkar.

4 borrhål, plugg och skruv senare var vi på väg tillbaks till Nyköping. Vi stannade till på Elektroskandia för att ta en kaffe men jag hann inte mer än hälla upp mitt kaffe så ringer pyret och förklarar att hon fått soppa-torsk i en rondell och självklart sticker jag dit (tillsammans med Mange) och ser till att hon blir bogserad därifrån snabbast möjligt.

Efter att vi sett att bilen fungerade som den skulle (ni vet, tankat å sådära) så vinkade vi av pyret som skulle in å fika å springa lite ärenden, Mange och jag åkte tillbaks till firman, en lång stund satt han tyst i bilen innan han sa "Jag är fascinerad över ditt otroliga lugn i stressade situationer, jag hade aldrig klarat av det du precis gjorde med den totala lugnhet som du utförde det med" jag blev faktiskt stolt över att han ser upp till mig på någon punkt, jag är ju bara praktikant lixom. :D

Det blev inte många knop till gjorda på jobbet så jag fick skjuts tillbaks in till stan, såg att pyret satt i kön på OKQ8's biltvätt så jag hoppade av där och satte mig i baksätet på volvon. Den är nu jätteren, å ganska fin. Svängde förbi mekonomen, köpte ett fördelarlock, åt på buzis och åkte hem, bytte fördelarlock, släppte iväg pyret in till stan igen, fika med Fröken-I som även hon är gravid. Jag och lillan spenderade ett par timmar med att titta på barnprogram och leka olika lekar.

Klockan närmade sig fem, typ? så jag messade Pyret om mina mat-planer, ca timmen senare satt vi allihop i bilen på väg till citygross för att köpa lite grejjor som vi behövde, till maten och så. Det bev varma mackor för ca 30-45 minuter sedan, nu är jag dödstrött som sagt... läser allt jag gjort idag och får en viss förståelse för det men ändå... för några år sedan så var man ju på väg ut för att dansa med polarna å ta en öl vid denhär tiden. Nu vill jag inte varken dricka eller dansa, jag vill bara sitta här, nörda på datorn och konsumera chips å läsk.

nu.

Över och Ut
/PappaBjörn

PS. Jag är ofta på väg att skriva BabbaPjörn istället... det ser rätt roligt ut va?